Rymdfart

Merkurius: is på planeten närmast solen

Solsystemets minsta planet går ett varv runt solen på bara 88 dagar. Den har en väldig järnkärna som når ungefär 85 procent av radien, en kraterfylld yta och temperaturskillnader på över 600 °C mellan dag och natt. Ändå finns vattenis kvar i ständigt skuggade kratrar vid polerna.

Genomskärning av Merkurius stora järnkärna under en tunn mantel och skorpa
Genomskärning av Merkurius stora järnkärna under en tunn mantel och skorpa
Bildkälla: Jcpag2012 · CC BY-SA 4.0 · Visa bildkällan ↗

Kortfattat

Diameter
Cirka 4 880 km
Avstånd till solen
Cirka 57,9 miljoner km (0,39 AU)
Omloppstid
Cirka 88 dygn

På Merkurius dagsida skulle solen se två till tre gånger större ut än från jorden. Under den långa natten kan marken kylas till omkring −180 °C. Den minsta och innersta planeten är bara 4 880 kilometer bred men har en oväntat stor järnkärna.

Storleksjämförelse mellan Merkurius, Venus, jorden och Mars; Merkurius är den minsta stenplaneten
Storleksjämförelse mellan Merkurius, Venus, jorden och Mars; Merkurius är den minsta stenplaneten
Bildkälla: NASA/JHUAPL; NASA; NASA/Apollo 17; ESA/MPS/UPD/LAM/IAA/RSSD/INTA/UPM/DASP/IDA · Public domain · Visa bildkällan ↗

Närmast solen

Merkurius medelavstånd till solen är omkring 57,9 miljoner kilometer, eller 0,39 AU. Den elliptiska banan varierar från ungefär 46 till 70 miljoner kilometer. Ett år tar bara 88 jorddygn.

Planeten roterar tre varv kring axeln på två omlopp, en spinn–banresonans på 3:2. Från soluppgång till soluppgång går 176 jorddygn: ett soldygn är längre än året.

En väldig järnkärna

Den ovanligt höga densiteten tyder på en kärna som upptar omkring 85 procent av radien, med jämförelsevis tunn mantel och skorpa. Jordens kärna upptar bara drygt halva radien.

Genomskärning av Merkurius stora järnkärna under en tunn mantel och skorpa
Genomskärning av Merkurius stora järnkärna under en tunn mantel och skorpa
Bildkälla: Jcpag2012 · CC BY-SA 4.0 · Visa bildkällan ↗

En förklaring är att ett jättenedslag slet bort mycket av en tidigare stenmantel. En annan är att den heta miljön nära den unga solen avlägsnade lättare material. MESSENGER fann belägg för en flytande yttre kärna och ett svagt magnetfält, omkring en procent av jordens styrka – oväntat för en så liten planet.

Kratrar, extrema temperaturer och polaris

Den gråbruna kraterfyllda ytan liknar månens och bevarar över fyra miljarder år av nedslag. Calorisbassängen, omkring 1 550 kilometer bred, är en av solsystemets största nedslagsstrukturer. Långa bågformade branter visar att planeten långsamt har krympt.

MESSENGER-bild i förstärkta färger av kratrarna Munch, Sander och Poe samt orange vulkanslätter i Caloris
MESSENGER-bild i förstärkta färger av kratrarna Munch, Sander och Poe samt orange vulkanslätter i Caloris
Bildkälla: NASA/Johns Hopkins University APL/Carnegie Institution of Washington · Public domain · Visa bildkällan ↗

Med nästan ingen atmosfär som omfördelar värme kan ytan nå 430 °C på dagen och sjunka till cirka −180 °C på natten, en skillnad över 600 °C. Ändå bekräftade MESSENGER vattenis i ständigt skuggade kratrar vid polerna.

Är planeten närmast solen också varmast?

Nej, Venus är varmare. Merkurius förlorar snabbt värme på natten, medan Venus tjocka koldioxidatmosfär fångar värme genom en kraftig växthuseffekt. Avståndet ensamt bestämmer inte temperaturen; atmosfärens upptag, lagring och transport av värme spelar också roll.

Varför är Merkurius svår att nå?

Solens gravitation accelererar inkommande sonder, så en omloppsbana kräver kraftig inbromsning, ofta med upprepade gravitationsassistansmanövrer. Mänskligheten har skickat bara tre särskilda Merkuriusuppdrag.

Mariner 10 sköts upp 1973, gjorde tre förbiflygningar 1974–1975 och fotograferade omkring 45 procent av ytan. MESSENGER sköts upp 2004, blev den första omloppssonden i mars 2011, kartlade hela planeten och bekräftade polaris före den planerade kraschen den 30 april 2015.

Konstnärlig illustration av MESSENGER i bana runt Merkurius
Konstnärlig illustration av MESSENGER i bana runt Merkurius
Bildkälla: NASA/Johns Hopkins University APL · Public domain · Visa bildkällan ↗

Det europeisk-japanska uppdraget BepiColombo sköts upp i oktober 2018 efter en färd med jorden, Venus och Merkurius som gravitationshjälp. I oktober 2026 befinner det sig i ankomstfasen. ESA planerar insättning i Merkuriusbana den 21 november 2026, separation av de två forskningssonderna i december och vetenskaplig drift från april 2027.

Källor