Iapetus: två färger och en bergskam vid ekvatorn
Iapetus har en mörk och en ljus sida därför att mörkt stoft värms lättare och driver is till kallare områden. En bergskam löper dessutom längs stora delar av ekvatorn som en väldig söm; hur den bildades är fortfarande omdiskuterat.
Kortfattat
- Namn
- Iapetus
- Diameter
- Cirka 1 469 km
- Omloppstid
- Cirka 79 dygn
Det mest utmärkande hos Iapetus är kontrasten i ljusstyrka. Den främre hemisfären har ett stort mörkt område, medan annan terräng är mycket ljusare. Skillnaden beror på reflektionsförmågan, inte bara på dag och natt.
En skiftande ljusstyrka
När Giovanni Cassini upptäckte månen 1671 varierade dess synlighet kraftigt beroende på var den befann sig i banan. Astronomer misstänkte därför att hemisfärerna såg olika ut flera hundra år innan rymdsonden Cassini kunde studera dem på nära håll.
Stoft och solljus samverkar
Mörkt stoft utifrån kan först ha färgat den främre sidan. Mörkare mark värms mer, så is sublimerar och avsätts i kallare områden medan ännu mer mörkt material blir kvar. Återkopplingen förstärker en skillnad som från början var mindre.
Vem skapade sömmen vid ekvatorn?
En bergskam följer ekvatorn och ger Iapetus ett valnötsliknande utseende. Den kan ha uppstått genom snabb rotation tidigt i månens historia eller av material som föll ned från en tidigare ring. Själva landformen avgör inte vilken förklaring som är rätt.
Varför minnas Iapetus?
Stoft utifrån, solvärme, vandrande is och uråldrig terräng möts på samma värld. Även långt från solen kan små energitillskott forma om en himlakropp om de verkar tillräckligt länge.
