Lucy: ett besök i solsystemets barndom
Lucy är en amerikansk NASA-sond som sköts upp 2021 för de första närstudierna av Jupiters trojanska asteroider. Genom att passera flera olika mål och jämföra dem söker uppdraget ledtrådar till hur solsystemet bildades.
Kortfattat
- Uppskjutning
- 16 oktober 2021
- Uppdragstid
- 12 år
- Planerade asteroidmöten
- 8 asteroider
Hur kan en enda rymdsond besöka elva små världar som ligger långt från varandra? Lucy använder jordens gravitation upprepade gånger för att forma om sin bana. Den sköts upp den 16 oktober 2021 som det första särskilda uppdraget till Jupiters trojaner, med nuvarande planer på elva asteroider i asteroidbältet och de trojanska populationerna.
Uppkallad efter ett fossil
Lucy hedrar det 3,2 miljoner år gamla fossilet Australopithecus afarensis som hittades i Etiopien 1974. Liksom fossilet förändrade förståelsen av människans utveckling ska uppdraget belysa solsystemets barndom. Fossilets namn kom från Beatles-låten Lucy in the Sky with Diamonds och ger sonden ytterligare en musikalisk koppling.
En invecklad färdväg
Lucy sköts upp med Atlas V och använder tre förbiflygningar av jorden för att nå både den främre och bakre trojanska svärmen. Den omkring 6,4 miljarder kilometer långa färden innehåller två övningsmöten i asteroidbältet. Upprepade gravitationsassistansmanövrer gör resplanen möjlig utan orimligt mycket bränsle.
Fossil från planetbildningen
Trojaner samlas nära lagrangeregionerna L4 och L5 omkring 60 grader framför och bakom Jupiter. De kan vara ursprungliga planetesimaler som fångades under jätteplaneternas tidiga migration. Olika färger och sammansättningar tyder på ursprung i olika områden och hjälper forskare att återskapa hur planeter bildades och flyttade sig.
Farkost och instrument
Lucy byggdes av Lockheed Martin och har två runda solpaneler, vardera 7,3 meter bred, med ett totalspann över 14 meter. Vid omkring 5,7 AU ger de bara cirka 500 watt. En riktbar plattform bär högupplösningskameran L’LORRI, L’Ralph för färg- och infrarödspektroskopi, värmespektrometern L’TES och två T2CAM-kameror för målföljning.
Varför flyga förbi i stället för att gå i bana?
Att bromsa, kretsa och lämna varje mål skulle kräva alldeles för mycket bränsle. En noggrant riktad förbiflygning kan ändå mäta ytdetaljer, färg, temperatur och masseffekter. Signalerna tar tiotals minuter till jorden, så sonden måste själv följa målet och genomföra inövade observationer.
Besökta och kommande mål
I november 2023 passerade Lucy Dinkinesh och upptäckte den lilla kontaktbinära månen Selam. I april 2025 besökte den den utdragna Donaldjohanson. Nuvarande planer omfattar Eurybates, Polymele, Leucus och Orus 2027–2028 och därefter dubbelobjektet Patroclus–Menoetius i mars 2033. Framtida möten beror på sondens hälsa och navigering.
Källa till 3D-modellen
Appen använder en bearbetad version av Lucy av murilo.kleine, licensierad under CC BY 4.0 med upphovsperson, källa och licens bevarade. Upphovspersonen beskriver konceptmodellen från 2019 som vetenskapligt inexakt. Den har förenklats, komprimerats och anpassats för visning; skala och ursprunglig orientering är illustrativa och kommer inte från telemetri.
Guld-, champagne- och svala toner samt mjuka reflexer förbättrar läsbarheten utan anspråk på exakt verklig färg.
_697015main_pia16211_full.jpg?uselang=sv){kind=link}
.png?uselang=sv){kind=link}