Månen: varför ser vi alltid samma sida?
Månens rotation är bunden till jorden: den snurrar ett varv kring sin axel på samma tid som den fullbordar ett varv runt jorden. Därför är det nästan alltid samma sida som vetter mot oss, på ett medelavstånd av cirka 384 400 kilometer.
Kortfattat
- Diameter
- Cirka 3 474,8 km
- Medelavstånd
- Cirka 384 400 km från jorden
- Omloppstid
- Cirka 27,3 dygn (siderisk månad)
Månen är den enda himlakropp utanför jorden som människor har gått på. Dess medeldiameter är cirka 3 474,8 km, ungefär en fjärdedel av jordens, och medelavståndet till jorden är 384 400 km. Ljuset färdas dit på omkring 1,3 sekunder, medan en rymdfarkost behöver flera dagar.
Född ur en väldig kollision
Enligt den ledande jättekollisionsteorin träffades den unga jorden av en protoplanet i Mars storlek, kallad Theia, för ungefär 4,5 miljarder år sedan. Glödande material kastades ut i en skiva runt jorden och samlades så småningom till månen. Teorin hjälper till att förklara månens låga densitet, lilla järnkärna och att dess syreisotoper liknar jordens.
Månhav och kratrar
De mörka månhaven är inga hav, utan slätter av basalt som bildades när lava fyllde stora nedslagsbassänger, främst för 3,1–3,9 miljarder år sedan. De finns framför allt på den sida som vetter mot jorden. På baksidan gjorde den tjockare skorpan det svårare för lava att nå ytan. De ljusa högländerna är äldre och fulla av kratrar. Kratern Copernicus är omkring 93 km bred och omges av ljusa strålar av material som slungades ut vid nedslaget.
Månens inre
Skorpan är flera tiotals kilometer tjock och kraftigare på baksidan. Manteln upptar merparten av månens volym. Den lilla metallkärnan har både fasta och flytande delar, med ett delvis smält skikt ovanför. Seismiska mätningar från Apollo-programmet tyder på att den inre kärnans radie är omkring 240 km. Månen saknar ett globalt magnetfält, och nästan all vulkanisk aktivitet upphörde för mycket länge sedan.
Bunden rotation och libration
Månens omloppstid och rotationstid är båda omkring 27,3 dygn. Tidvattenkrafter har under miljarder år synkroniserat rörelserna, så att samma sida alltid är vänd mot jorden. Den elliptiska banan och den lutande rotationsaxeln får månen att tyckas vagga, ett fenomen som kallas libration. Därför kan vi med tiden se omkring 59 procent av hela ytan. Samtidigt avlägsnar sig månen från jorden med cirka 3,8 cm per år.
Hur långt är ett dygn på månen?
Från en soluppgång till nästa går det omkring 29,5 jorddygn. Dagsljus och mörker varar därför nästan två veckor vardera. Utan en tät atmosfär kan temperaturen vid ekvatorn stiga över 100 °C på dagen och sjunka under −100 °C på natten.
Himlen förblir svart även i dagsljus. Den starkt solbelysta marken och de djupa skuggorna skapar extrema kontraster, vilket gör visir och extra belysning nödvändiga för astronauter.
Vilka har besökt månen?
Luna 3 tog de första bilderna av månens baksida 1959. Apollo 11 landade i Stillhetens hav den 20 juli 1969, och Neil Armstrong och Buzz Aldrin blev de första människorna som gick på månen. Fram till Apollo 17 år 1972 hann tolv personer beträda ytan. Kinas Chang’e-program genomförde den första landningen på baksidan med Chang’e 4 i januari 2019, förde hem 1 731 g material med Chang’e 5 i december 2020 och hämtade de första proverna från baksidan med Chang’e 6 i juni 2024. Artemis I flög obemannad runt månen 2022. Artemis II sköts upp den 1 april 2026, flög runt månen den 6 april och landade i Stilla havet den 10 april efter drygt nio dygn. De fyra astronauterna prövade bemannade rutiner i djuprymden inför senare uppdrag.
.jpg?uselang=sv){kind=link}
.png?uselang=sv){kind=link}
