Enceladus: ett hav sprutar ut i rymden
Den isiga månen Enceladus är bara 504 kilometer bred. Plymer sprutar ur sprickor vid sydpolen ovanför ett globalt salt hav där mätningar tyder på hydrotermisk aktivitet. Det gör Enceladus till en av de mest lovande platserna att söka efter utomjordiskt liv.
Kortfattat
- Diameter
- Cirka 504 km
- Avstånd till Saturnus
- Cirka 238 000 km
- Omloppstid
- Cirka 1,37 dygn
Enceladus sydpol sprutar vattenånga och is ut i den mörka rymden. Den ljusa ismånen är bara 504 kilometer bred men döljer ett globalt hav. Den starkt reflekterande ytan håller i genomsnitt omkring −198 °C.
Tigerstrimmor och plymer
År 2005 upptäckte Cassini fyra ungefär parallella sprickor nära sydpolen, vardera omkring 130 kilometer lång. De heter Alexandria, Cairo, Baghdad och Damascus Sulci och släpper ut plymer som når hundratals kilometer. Bilder avslöjade 101 gejsrar. Kraftigt värmeflöde och färska, större iskorn ger delar av sprickorna ett blågrönt utseende.
Försörjer Saturnus E-ring
Flykthastigheten är bara omkring 240 m/s. Snabba iskorn lämnar månen, går in i bana runt Saturnus och fyller på den breda, diffusa E-ringen. Andra korn faller tillbaka som nysnö och håller Enceladus ljus.
Havet under skalet
Densiteten omkring 1,61 g/cm³ visar en blandning av sten och is. Mätningar av gravitation och rotationens vackling stöder ett skiktat inre: ett isskal som i genomsnitt är 20–25 kilometer tjockt men kanske under fem kilometer på vissa platser vid sydpolen, ett globalt salt hav tiotals kilometer djupt och en porös stenkärna. Resonansen 2:1 med Dione bevarar banans excentricitet och tidvattenuppvärmningen.
Belägg för hydrotermisk aktivitet
Små kiselpartiklar som identifierades i E-ringens material 2015 tyder på långvarig kontakt mellan sten och vatten vid över cirka 90 °C. Vatten som cirkulerar genom en porös kärna kan lösa mineral och återföra dem till havet och ge kemisk energi liknande jordens hydrotermiska system.
Finns det liv i havet?
Det vet vi inte. Flytande vatten, kolföreningar, salter och kemisk energi är lovande, men ingredienser bevisar inte liv. Plymerna gör att framtida sonder kan ta prover utan att borra genom många kilometer is.
Vad provtog Cassini?
Cassini registrerade plymens vattenånga direkt för första gången under en förbiflygning på 168 kilometers avstånd den 14 juli 2005. Den 28 oktober 2015 passerade sonden på omkring 49 kilometers avstånd och fann rikligt med molekylärt väte, ett tecken på reaktioner mellan vatten och sten som kan försörja mikrober på jorden. Komplexa kolföreningar hittades i iskorn, och en analys av arkivdata rapporterade fosfater 2023. Detta är viktiga ingredienser, inte belägg för organismer. Cassini avslutades 2017, men data fortsätter att ge upptäckter.
