Rymdfart

Triton: månen som kretsar baklänges

Neptunus största måne är den enda stora månen i en retrograd bana och kan vara ett infångat objekt från Kuiperbältet. Trots temperaturer ned mot −235 °C har ytan kvävegejsrar och en rosafärgad hätta av kväveis. Om miljarder år kan tidvattenkrafter slita sönder Triton till en ring.

Mörka stråk över Tritons sydpolaris, avsatta av kvävegejsrar
Mörka stråk över Tritons sydpolaris, avsatta av kvävegejsrar
Bildkälla: NASA/JPL/USGS · Public domain · Visa bildkällan ↗

Kortfattat

Diameter
2 707 km
Avstånd till Neptunus
Cirka 355 000 km
Omloppstid
5,88 dygn (retrograd)

Triton rör sig baklänges runt Neptunus jämfört med planetens rotation. Den är omkring 2 707 kilometer bred, större än Pluto, och Neptunus största måne. Den ovanliga banan talar starkt för att Triton fångades in från Kuiperbältet.

En retrograd bana

Triton är den enda stora månen med retrograd bana. Den kretsar runt Neptunus på cirka 5,88 dygn i en nästan cirkulär bana omkring 355 000 kilometer från planeten, närmare än vår måne ligger från jorden.

Tritons retrograda bana i rött jämförd med prograd månbana i grönt
Tritons retrograda bana i rött jämförd med prograd månbana i grönt
Bildkälla: ZYjacklin · Public domain · Visa bildkällan ↗

Infångad från Kuiperbältet

En måne som bildats i Neptunus ursprungliga skiva skulle normalt kretsa åt samma håll. Tritons rörelse och dess Pluto-liknande isar av kväve och metan stöder att den fångades in som ett självständigt objekt från Kuiperbältet. Händelsen störde troligen äldre månar, medan tidvattenkrafter gradvis gjorde den första elliptiska banan cirkulär.

Sten, is och ett möjligt hav

Densiteten omkring 2,06 g/cm³ visar en stor andel sten. Modellerna omfattar en kärna av sten och metall med ungefär två tredjedelar av massan, lager av vattenis samt frost av kväve, metan och kolmonoxid på ytan. Kraftig tidvattenuppvärmning under infångningen kan ha skapat ett hav under ytan som ännu inte frusit helt.

Illustrativ modell av Tritons inre med kärna av sten och metall, ismantel och möjligt vätskelager
Illustrativ modell av Tritons inre med kärna av sten och metall, ismantel och möjligt vätskelager
Bildkälla: A loose necktie · CC BY-SA 4.0 · Visa bildkällan ↗

Kvävegejsrar i extrem kyla

Yttemperaturen kan nå −235 °C. Voyager 2 såg ändå aktiva kväveplymer som förde mörkt stoft omkring åtta kilometer upp och lämnade långa vindstråk. En ledande förklaring är att solljus passerar genom genomskinlig kväveis, värmer ett mörkt lager under och bygger gastryck tills ett utbrott sker.

Mörka stråk över Tritons sydpolaris, avsatta av kvävegejsrar
Mörka stråk över Tritons sydpolaris, avsatta av kvävegejsrar
Bildkälla: NASA/JPL/USGS · Public domain · Visa bildkällan ↗

Skulle du höra en gejser?

Kväveatmosfären är för tunn för att föra ljud lika effektivt som jordens luft. Detta är kalla utbrott av gas och stoft, inte het lava. En landare skulle se rosafärgad is under svart himmel och Neptunus nästan stilla på grund av bunden rotation. Extrem kyla och kommunikationsfördröjning försvårar utforskning.

Rosa is och melonterräng

Strålning som påverkar metan skapar komplexa organiska ämnen, ofta kallade tholiner, som färgar sydpolens kväve- och metanis rosa. Gropig melonterräng på andra breddgrader och få kratrar visar att ytan har förnyats och är geologiskt ung.

Kommer Triton att bli en ring?

Retrograda tidvattenkrafter sänker långsamt banan. Uppskattningar antyder att Triton om cirka 1,4 till 3,6 miljarder år kan korsa Rochegränsen och splittras, så att en del material bildar en ring. Tidpunkt och utfall beror på den inre strukturen och är inte säkra fakta om den avlägsna framtiden.

Källor