Rymdstationer
Rymdstationer är baser i omloppsbana där astronauter bor och utför experiment. Besökande farkoster levererar besättningar, mat och utrustning. Sovjetunionen sköt upp Saljut 1 år 1971; senare exempel är den internationella ISS och Kinas Tiangong.
Kortfattat
- Operatör
- Internationellt samarbete (ISS) / Kinas bemannade rymdprogram (Tiangong)
- Sedan
- 1971 (Saljut 1)
- Syfte
- Forskning i mikrogravitation och långvariga bemannade uppdrag i omloppsbana
Om rymdfarkoster är bilar på väg ut i rymden är en rymdstation ett internat och laboratorium som håller öppet. Astronauter bor där i månader, medan försörjningsfarkoster levererar mat, vatten och utrustning. Dagens två långvariga stationer är Internationella rymdstationen (ISS) och Kinas Tiangong.
Från Saljut till Tiangong
Sovjetunionen sköt upp den första stationen, Saljut 1, i april 1971. USA följde med Skylab 1973. Mir sköts upp 1986, byggdes ut med moduler som byggklossar och var i drift i 15 år.
Monteringen av ISS började 1998. Kina sköt upp Tianhe 2021 och slutförde Tiangongs grundläggande konfiguration med tre moduler 2022. Det tog mer än ett halvt sekel att utveckla dagens långvariga baser i omloppsbana från enkla, fristående moduler.
Vad används stationerna till?
Deras mikrogravitation är särskilt värdefull. Lågor blir nästan klotformade och vätskedroppar bildar svävande kulor, vilket gör det möjligt att studera material, vätskor, växter och människokroppen.
Vad äter människor i rymden? Farkoster levererar förnödenheter. Sojuz, Crew Dragon och Shenzhou transporterar människor; Progress, Cargo Dragon och Tianzhou fraktar last. De måste hinna ikapp stationen i hög fart och docka exakt – betydligt svårare än att parkera en bil.
Varför kan de ses utan teleskop?
ISS stora konstruktion och solpaneler reflekterar mycket solljus. Efter solnedgången eller före soluppgången kan marken ligga i mörker medan stationen fortfarande är belyst. Den ser då ut som en ljus stjärna som rör sig snabbt och kan ibland ses även från en stad.
Visste du att …
En station går runt jorden på omkring 90 minuter, vilket ger ungefär 16 soluppgångar och solnedgångar per dygn. Astronauterna följer regelbundna scheman så att de täta gryningarna inte stör dygnsrytmen.
