Jupiter: en storm som varat i århundraden
Jupiter rymmer ungefär tusen jordklot men saknar en fast yta att stå på. Banden är moln som rör sig i olika hastigheter, och den stora röda fläcken är en väldig storm som har bestått i århundraden.
Kortfattat
- Diameter
- Cirka 139 820 km
- Avstånd till solen
- Cirka 5,2 AU (778 miljoner km)
- Omloppstid
- Cirka 11,86 år
Jupiters volym skulle rymma över 1 300 jordklot. Diametern är omkring 139 820 kilometer och massan ungefär 2,5 gånger de övriga sju planeternas sammanlagda massa. Den kretsar på cirka 5,2 AU med en period på 11,86 år och har ingen fast yta, men däremot den stora röda fläcken och en väldig månfamilj.
Inuti en gasjätte
Under de kalla molntopparna finns väte och helium med spår av metan och ammoniak. Det ökande trycket omvandlar väte till tät vätska och sedan elektriskt ledande metalliskt väte. Rörelsen skapar det starkaste planetmagnetfältet. Juno tyder på en diffus kärna av tunga grundämnen snarare än ett skarpt avgränsat fast klot. Jupiter har samma huvudingredienser som solen men för liten massa för stjärnfusion.
Den stora röda fläcken
Den anticykloniska stormen är större än jorden, omkring 16 000 kilometer från öst till väst, och vindarna vid kanten överstiger 400 km/h. Den har observerats i århundraden. Nya mätningar visar att fläcken krymper samtidigt som vissa kantvindar tilltar; framtiden är osäker.
Kan en rymdsond landa där?
Det finns ingen mark som på Mars. En nedstigande sond möter allt hetare och tätare vätska tills tryck och värme övervinner den. Galileos atmosfärsond skickade data i ungefär en timme 1995 innan den tystnade – inte för att den träffade en yta.
De galileiska månarna
Galileos upptäckt av fyra stora månar 1610 utmanade tanken att allt kretsade runt jorden. Io är vulkanisk, Europa kan ha ett hav, Ganymedes är 5 268 kilometer bred och har eget magnetfält, och Callisto bevarar gamla kratrar. Över nittio jupitermånar är bekräftade.
Från Galileo till Juno
Pioneer och Voyager gav de första närbilderna på 1970-talet. Galileo anlände i december 1995 som den första omloppssonden och levererade den enda atmosfärsonden. Den styrdes avsiktligt in i Jupiter 2003 för att inte förorena Europa. Juno gick in i polär bana den 4 juli 2016 för att kartlägga gravitation och magnetism, studera polarstormar och besöka månar; NASA anger fortfarande uppdraget som aktivt 2026. Europa Clipper väntas 2030 och JUICE 2031.
En gravitationell trafikledare
Jupiter kastar ut vissa kometer och asteroider, styr om andra och träffas själv. Shoemaker–Levy 9 slog ned 1994 och lämnade enorma mörka ärr. Att kalla Jupiter en enkel gravitationell sköld är missvisande: planeten kan både minska och öka trafiken inåt. Den formar också Kirkwoodluckor och samlar trojanska populationer framför och bakom sin bana.
