Vesta: några meteoriter på jorden kommer härifrån
Vesta är asteroidbältets näst mest massiva asteroid och cirka 525 kilometer bred. Tidigt skildes den i järnkärna, mantel och skorpa. Nedslaget som skapade Rheasilvia kastade ut fragment som senare nådde jorden som HED-meteoriter. Dawn blev 2011 den första sonden i omloppsbana runt Vesta.
Kortfattat
- Medeldiameter
- Cirka 525 km
- Medelavstånd till solen
- Cirka 2,36 AU
- Omloppstid
- Cirka 3,63 år
Vesta liknar en planet vars tillväxt avbröts. Trots att den bara är omkring 525 kilometer bred och asteroidbältets näst mest massiva kropp har den skorpa, mantel och järnkärna.
En överlevande protoplanet
Många tidiga protoplaneter mellan Mars och Jupiter splittrades, slogs samman eller kastades bort. Vesta och Ceres överlevde. Vesta kretsar på omkring 2,36 AU med en period på 3,63 år och roterar på cirka 5,3 timmar. Den innehåller omkring nio procent av bältets massa och har ett högt albedo nära 0,43, så den kan ibland ses med blotta ögat nära opposition. Den bevarar värdefulla spår av planeternas ursprung.
Lager som på en planet
Sönderfall av aluminium-26 värmde tidigt upp Vesta till ett magmahav. Järn och nickel sjönk medan lättare silikater steg. Dawns gravitationsmätningar stöder en metallkärna med omkring 220 kilometers diameter under en olivinrik mantel och basaltisk skorpa, till skillnad från en odifferentierad grushög.
Rheasilvia: nästan sönderslagen
Den sydpolära bassängen Rheasilvia är omkring 500 kilometer bred och 19 kilometer djup, nästan lika bred som Vesta själv. Mittberget reser sig över 20 kilometer från bottnen. Under den ligger den äldre bassängen Veneneia, omkring 400 kilometer bred. Det nyare nedslaget för cirka en miljard år sedan kastade ut omkring en procent av Vestas massa och skapade Vesta-familjen, men huvudkroppen överlevde.
Har vi rört vid Vesta?
Vissa nedslagsfragment hamnade på resonanta banor mot jorden. De flesta HED-meteoriter – howarditer, eukriter och diogeniter – kopplas till Vesta, med över tusen namngivna prover. De representerar blandat nedslagsmaterial, basaltisk skorpa och djupare bergarter. Spektrala jämförelser antydde sambandet innan Dawn stärkte det: laboratorier hade redan delar av denna värld.
Dawns besök
Dawn sköts upp i september 2007 och gick in i bana runt Vesta den 16 juli 2011 som den första omloppssonden kring en kropp i asteroidbältet. Under fjorton månader sänkte den sig till omkring 210 kilometer, kartlade hela kroppen, skickade tiotusentals bilder och undersökte kärnan och meteoritsambandet. Den lämnade Vesta för Ceres den 5 september 2012.
.jpg?uselang=sv){kind=link}