Pluto: inte längre en planet, men full av överraskningar
Pluto räknades tidigare som den nionde planeten men klassades 2006 om till dvärgplanet. New Horizons avslöjade 2015 en geologiskt aktiv värld med hjärtformade slätter av kväveis, berg av vattenis och tecken som kan peka på ett hav under isskorpan.
Kortfattat
- Diameter
- Cirka 2 377 km
- Avstånd till solen
- Cirka 5,9 miljarder km (30–49 AU)
- Omloppstid
- Cirka 248 jordår
På Pluto är solljuset svagt mitt på dagen, men kväveis kan ändå röra sig långsamt under marken. Dvärgplaneten är omkring 2 377 km bred, ligger i genomsnitt cirka 5,9 miljarder kilometer från solen och har en yttemperatur på ungefär −229 °C. Den tidigare nionde planeten är i dag solsystemets mest kända dvärgplanet.
Från planet till dvärgplanet
Clyde Tombaugh upptäckte Pluto 1930 genom att jämföra fotografier tagna vid Lowellobservatoriet. Den lilla massan och den lutande, utdragna banan gjorde kroppen ovanlig. När den ännu massivare Eris upptäcktes blev frågan om planetbegreppet akut. I augusti 2006 beslutade Internationella astronomiska unionen att en planet ska kretsa kring solen, vara nästan rund och ha rensat sin omgivning längs banan. Pluto delar sitt område med andra kroppar i Kuiperbältet och klassades därför som dvärgplanet.
New Horizons långa resa
Den 14 juli 2015 passerade New Horizons omkring 12 500 km över Plutos yta med en fart på ungefär 14 km/s. Sonden hade skjutits upp i januari 2006 och färdats i nio och ett halvt år, nästan fem miljarder kilometer, för några få timmars närstudier.
En suddig ljuspunkt i teleskop blev plötsligt en hel värld med berg av vattenis, unga slätter och skiktad blå dis. Det tog mer än ett år att sända hem alla mätdata.
Sputnik Planitia: Plutos hjärta
Den västra delen av den hjärtformade regionen Tombaugh Regio utgörs av Sputnik Planitia, en omkring 1 000 km bred slätt av kväveis.
Avsaknaden av kratrar visar att ytan är ung. Polygonala celler, tiotals kilometer breda, avslöjar långsam konvektion i fast kväveis: varmare is stiger medan kallare material sjunker. På så sätt kan ytan förbli geologiskt aktiv trots den extrema kylan.
Stenkärna och isskal
En densitet på omkring 1,86 g/cm³ tyder på en blandning av sten och is. Modellerna innehåller en silikatkärna med ungefär 1 700 km diameter under ett tjockt lager vattenis, medan ytan täcks av tunna lager fruset kväve och metan. Avvikelser i massfördelningen under Sputnik Planitia kan ge ledtrådar om tätare material längre ner.
Kan ett hav finnas kvar?
Ett hav av flytande vatten skulle kunna förklara både massfördelningen kring Sputnik Planitia och sprickor som tyder på att Plutos yta har utvidgats snarare än enbart dragit ihop sig. Havet är fortfarande en hypotes, men om det finns visar det att flytande miljöer kan bestå långt ute vid solsystemets rand.
Charon och de mindre månarna
Charon är omkring 1 212 km bred, ungefär hälften av Plutos diameter. Parets gemensamma masscentrum ligger utanför Pluto, vilket får dem att likna ett dubbelsystem. Charon har stora kanjoner och relativt ung terräng. Nix, Hydra, Kerberos och Styx är mycket mindre följeslagare.
Hur ser solen och dygnet ut?
Solen ser ut som en bländande ljuspunkt men är fortfarande stark nog att kasta skuggor. Pluto roterar på ungefär 6,4 jorddygn och åt motsatt håll jämfört med jorden. Pluto och Charon är ömsesidigt bundna av tidvattenkrafter, så Charon står nästan stilla på himlen sedd från den sida av Pluto som vetter mot månen. Den tunna luften, de frusna flyktiga ämnena och den extrema kylan kräver långt mer skydd än vinterkläder.
En ovanlig omloppsbana
Plutos medelavstånd till solen är omkring 39,5 astronomiska enheter, och ett varv tar 248 år. Mellan 1979 och 1999 befann sig Pluto närmare solen än Neptunus. New Horizons fortsatte till Arrokoth och passerade kroppen 2019, den mest avlägsna närpassagen som dittills genomförts. Voyager 1 är fortfarande den människoskapade farkost som har färdats längst bort.
.jpg?uselang=sv){kind=link}
